Header

Jag sitter och ser på så mycket bättre och hör Kicki Danielssons berättelse om när hon klängde sig fast kring sin pappas hals och dom fick lirka loss hennes fingrar och sätta henne i en bil för att sedan få se sin pappa försvinna längre och längre bort. Hon hamnade i fosterfamilj och hennes historia riktigt skär i mig. Hennes lillasyster blev bortadopterad och hennes mamma stack med den ena brodern och sedan var det bara hon kvar. Det får mig verkligen att fundera kring hur man kan välja bort sitt barn, hur man kan åka och lämna det käraste man har kvar, hur man inte kan undra eller känna den där starka känslan att det är ens livsuppgift att ta hand om sina barn. Jag skulle aldrig för något i världen kunna ge upp ansvaret om Kelian, ge honom till någon annan och bara vända min klack och gå. Jag skulle kämpa in i det sista och även då skulle jag inte ge upp. Jag har burit honom, hans hand är menad för min. Det gör bara så ont att tänka på att det finns barn som blir bortvalda utav sina föräldrar. Det är så att jag vill gå in i hans rum och väcka honom nu bara för att berätta att jag finns här, krama honom sådär hårt och aldrig släppa taget. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på om han någon gång skulle undra vart jag är någonstans. Mitt liv är och andas kring hans välmående, det är så ofattbart hur det inte kan vara så för alla föräldrar.

Jag älskar dig min finaste Kelian Edvin, livets gåva och största skatt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag fick en fråga efter mitt förra inlägg där jag berättade att Kelian kommer byta förskola och frågan var då just varför han skall göra det. Först och främst vill jag bara reda ut att det inte hänt något som gjort att vi kommer byta utan det faller sig bara väldigt naturligt nu när vi fått en plats närmare där vi bor. När vi sökte förskola till Kelian och han skulle skolas in fick vi inga utav dom val vi valt till honom utan slussades ut till dom förskolor som hade plats då det var väldigt fullt överallt vid den tiden. Redan då valde vi att stå kvar i kö för att få byta i framtiden då vi alltid velat ha honom på förskola närmare oss. Vi har trivts otroligt bra på den förskolan vi fick och jag är så otroligt glad att det blev så bra då jag var väldigt orolig och ledsen i början. Det är ett stort steg med att skola in sitt barn och att då bara bli placerad någon helt främmande stans där man inte alls tänkt sig, det var väldigt jobbigt men det blev otroligt bra och idag är jag väldigt glad över att vi fick just den förskolan som vi fick. Både vi och Kelian har otroligt fin kontakt med pedagoger och hela förskolan andas trygghet. Jag som förälder känner mig alltid välkommen och sedd vilket är viktigt, likaså Kelian.

När vi flyttade och fick nys om att det skulle byggas en förskola här i vårt område var vi snabba på bollen att ställa upp oss i kö. Då visste vi inte att vi skulle få ett barn till men såhär i efterhand nu när jag är gravid känns det bara ännu bättre att hamna närmare varandra. Förra veckan fick vi besked om att vi fått en plats och vi tackade ja direkt och häromdagen kom alla papper som bekräftade att han skall sluta på sin nuvarande och sedan börja på den nya. Då kändes allt så påriktigt och självklart kom alla tankar om vi gjort rätt val, hur Kelian skulle känna men samtidigt är han väldigt anpassningsbar och jag byter hellre i tidig ålder innan han hunnit få djupa relationer med vänner så att han slipper slita sig ifrån kompisar i framtiden. Det här är helt enkelt vad som blir bäst för vår familj och det vi önskat sedan vi sökte plats på förskola för första gången. Jag hoppas ni fått bra svar på er fråga:)

Likes

Comments

Kan du inte berätta lite mer backstory om dig, Gustav och er familj?

Jag och Gustav träffades på våren 2013. Han hade precis kommit hem ifrån Norge och jag hade det lite trassligt med en gammal relation. Vi har haft gemensamma vänner och har i efterhand kommit på att vi varit på samma fester men aldrig lagt märke till varandra. Just den dagen, den första gången vi träffades var jag med vänner i en park. Han kom med tre vänner och jag som var rätt kall på den tiden brydde mig inte så mycket om vilka dom var. Ändå var det något, ni vet när blicken möts och det sticker till inombords, ni vet när det känns som någon ser ner i ens djupaste hemligheter? Det var precis så. Det var läskigt för mig för jag var väldigt trasig och sårad på den tiden. Jag var inte alls den människan som jag är idag. Ändå är jag glad för allting jag har gått igenom, för det har gjort mig starkare. Gett mig nya perspektiv och fått mig att växa. Jag tror att alla händelser i livet formar en och får en att komma dit man är idag oavsett om dom var bra eller dåliga.

Gustav har berättat efteråt att han frågat en vän om vem jag var så fort dom gick därifrån, att han snappat upp ett intresse direkt och velat veta mer. Det tog ett tag för oss att ses igen efter det, vi pratade lite till och från men det var inte så lätt. Jag hade stora beslut att ta i mitt liv som såhär i efterhand var så otroligt självklara men som jag inte kunde se då. Det är svårt för mig att skriva om utan att gå in på saker som inte hör hit eller som handlar om människor som inte vill vara med här. Jag har väldigt stor respekt för mitt förflutna och har valt att lägga det bakom mig även om det är svårt att gå tillbaka och hoppa över stora delar i en historia. Men det är helt enkelt så vi får göra nu.


Hela sommaren var vår, det fanns bara han och jag. Jag gick med ett stort leende som inte gick att tvätta bort. Jag var där högst upp på toppen där ingen kunde nå mig. Vi var inte ifrån varandra en enda dag. Jag hade blivit förälskad i min bästa vän. Jag bara visste, att det alltid skulle vara vi.

Vi flyttade ihop i augusti och många tyckte säkert att det var ett för stort steg för snabbt men vi båda ville flytta hemifrån och vi bodde redan tillsammans så det kändes onödigt att bo på två olika ställen och betala två olika hyror när vi ändå skulle vara i en lägenhet hela tiden. Vi bodde tillsammans i ett år innan vi fick första tjing på att köpa då vår hyresvärd ville sälja och det gjorde vi. En månad efter att vi signat papper och var nya ägare fick vi reda på att jag var gravid. Jag hade börjat känna mig väldigt trött och illamående men trodde att jag var påväg att bli sjuk. Jag bad Gustav köpa hem ett graviditetstest bara för att försäkra mig om att jag inte var gravid men istället fick vi världens lyckligaste chock. Det var aldrig något prat om att göra abort, vi båda hade redan bestämt oss för att vi ville behålla så vi var bara lyckliga och förväntansfulla. Hela graviditeten gick fort och jag har aldrig mått så bra som när jag var gravid med Kelian, jag kände mig så tillfreds och harmonisk. En söndag den 5 juli 2015,föddes vårt första barn, vår älskade Kelian edvin. Som har förgyllt vårt liv med så mycket lycka och kärlek. Den känslan jag får när jag tittar i hans ögon, går inte att beskriva. Han kom och gjorde mitt liv helt.


Vi levde i bebisbubblan och fick snabbt bli medvetna om hur fort ens barn växer, Kelian blev ett år 5 Juli 2016 och skulle snart skolas in på förskola. Jag glömmer aldrig den dagen när det var dags, jag grät i dagar, jag grät när jag öppnade grinden, jag grät när jag såg honom. Det gjorde ont i mig att behöva lämna honom ifrån mig. Han som jag tagit hand om i ett och ett halvt år. Han som var mitt allt, jag ville inte låta någon annan ha ansvaret över honom. Jag visste inte hur det skulle gå. Den första tiden var otroligt svår att vänja sig vid, jag kände mig vilsen och halv. Förskolan gick bättre än vad jag trodde, Kelian älskade att vara där och det kändes lättare för mig att gå vidare och börja leva mitt liv utanför mammaledigheten. Jag fick nytt jobb och hela familjens rutiner började rulla på igen.

Ju äldre Kelian blev, ju mer plats behövde han och vi kände sakta men säkert att vår lägenhet var för liten. Vi bestämde oss för att sälja vår första lägenhet och köpte nytt i mars i år. Så lagom innan sommaren hade vi installerat oss i vårt nya hem och det kändes så otroligt bra. Kelian fick eget rum, vi fick mer space och vi kunde börja bygga ett familjehem och här bor vi nu och har haft en fantastisk sommar tillsammans där Kelian har hunnit fylla två år.

Lagom sommaren började lida emot sitt slut plussade jag och vi fick reda på att vi skall få ett till barn. Vår älskade Kelian skall bli storebror och vi skall få äran att bli föräldrar igen. Det känns så fantastiskt och som en dröm som blivit sann. Jag är gravid i vecka 15 och vårt andra barn är planerat att komma i mars. Hela familjen är så spänd på att få reda på vem det är som gömmer sig därinne i magen och det får vi förhoppningsvis veta i oktober.

Likes

Comments

I helgen händer något väldigt roligt för vår familj eller allra helst för Kelian, han skall nämligen börja på sin första aktivitet. Han är två år gammal och gränsen för att få vara med var just två år och visst har vi pratat om att han kanske är för liten men samtidigt är han så sjukt aktiv. Han är ett barn med otroligt mycket energi så vi tycker att det iallafall kan vara värt att se om han tycker att det är roligt. Varje lördagmorgon skall han gå på dans/hopp och lek. Jag tror att han kommer tycka det är hur roligt som helst, dels att få dansa och göra massa aktiviteter som han älskar ( han älskar ju musik) och att få träffa massa andra barn som också vill få ut sin energi. Det här kommer vara en aktivitet han har främst tillsammans med min mamma, det var hon som anmälde honom och aktiviteten hålls på hennes gym. Jag tror det kan vara nyttigt för Kelian och roligt att få ha en timme varje lördag med mormor där dom gör något kul. Jag hade gärna följt med och kommer göra det dom lördagar som jag inte jobbar. Första gången skall dock Gustav följa med och sen får vi se om Kelian är bekväm att åka utan oss föräldrar. Vi får helt enkelt ta det som det kommer:)


Går era barn på någon aktivitet? Hur har det gått?

Likes

Comments

Hej!Tänkte höra efter om du inte skulle kunna skriva ett inlägg om era rutiner om dagarna? Hur ser en typisk dag ut för er från morgon till kväll? Tycker du att det är lätt att aktivera kelian?




Hej! tack för din fråga, jag skall göra mitt bästa för att svara så bra som möjligt:)

Just nu vaknar Kelian runt 06 och då går vi upp och gör frukost, myser lite, leker och sedan gör vi oss iordning för förskolan. Jag brukar gå dit eller cykla så att vi båda får lite frisk luft. Jag brukar gå runt åtta då jag lämnar honom halv nio. Sedan hämtar jag honom halv två och då har jag antingen med mig mellanmål eller så går vi hem och äter. Ibland stannar vi i parken och leker , ibland har vi lekdejt planerat direkt efter hämtning och vissa dagar går vi bara hem och myser. På måndagar och fredagar är Kelian ledig ifrån förskolan och då har jag oftast något inplanerat. Det blir våra utflyktsdagar där vi hittar på massor med roliga saker. Oftast brukar vi passa på att träffa Frida och Julius dom dagarna för att få fulla lekdagar.

Just nu är Kelian i den åldern där det behöver hända något HELA tiden. Han klättrar, hänger, och drar i precis allting som finns. Vår lägenhet ser ut som ett levande kaos trots att jag svettig försöker gå och städa. Det går nästan inte att vara hemma just nu utan vi måste hitta på aktiviteter utomhus. Jag antar att det är en period han går igenom innan han hittar den lugnare leken. Nu vill han göra allt på en och samma gång och utforska. Just nu står tex vår byrå för toalettdörren för att han lärt sig öppna, klättra upp på toaletten och sätta på vattenkranen. Det är hans roligaste just nu, eller att klättra på alla stolar, gärna hoppa och sedan klättra upp på bordet. Jag känner mig helt ärligt ganska slut som förälder just nu, det är verkligen tuff period samtidigt som det är så roligt med den övriga utvecklingen.

Något som är väldigt skönt sedan Kelian började förskolan är att han sover så otroligt mycket bättre. Vi nattar honom runt 19.00 varje kväll och sedan sover han hela nätterna fram till 06. Vi har verkligen fått in så bra rutiner sedan han började på förskolan och det är så skönt. Vi håller samma rutiner han har på förskolan hemma när han är ledig eller under helgerna. Det är klart att det hade varit skönt med sovmorgon och slippa gå upp 06 varje morgon men då rubbar vi alla rutiner, vi har istället en sovmorgon var på helgen så att man ibland får vila ut vilket man behöver.

Jag tycker att vårt vardagsliv rullar på bra, vi får lite utav allt och alla är nöjda och glada. Det är inte alltid lätt men man får hitta det pusslet som passar ens familj. Man får göra vissa uppoffringar för att få det att fungera, det kommer tillbaka någon annan stans. Ibland kan man känna att man inte räcker till som förälder, när barnet står och trampar efter en full dag med aktiviteter. Man är bara människa, man gör det bästa man kan. Något jag lärt mig sedan jag fick barn är att det finns ingenting som heter vila, det är full rulle hela tiden man får helt enkelt bara utnyttja tiden väl, hjälpas åt, respektera varandra och ha en bra kommunikation inom familjen.

Kram

caseapp4

Likes

Comments

Om det är något som jag älskar att ge och få så är det personliga presenter, en present där man tänkt till och ansträngt sig. En sådan present som inte behöver kosta så mycket men som är gjord med rikligt utav kärlek. Frida som jag umgås mycket med ( Julius mamma) har skapat så fina presenter till oss som jag tycker förtjänar ett eget inlägg. Hon är en sån kreativ människa och så otroligt duktig, hade hon öppnat en liten butik eller skapat en hemsida hade dom sakerna hon gör sålt som smör!

IMG_9742

Det här fina paketet fick jag när jag fyllde 25, glaset har hon skrivit och bränt själv. Det är så himla fint och står som prydnad hemma hos oss. Jag tycker texten är så väldigt passande också. Jag och Frida är otroligt lika i vårt föräldraskap, delar många liknande tankar och hittar alltid stöd i varandra oavsett situation. Det är lätt för mig att ta råd och utveckla mina tankar tillsammans med henne. Ibland är vi båda helt slut men kärleken finns alltid där, grunden till vilka vi är.

P1301851

Den här tavlan fick Kelian och jag blev helt häpen när jag fick veta att Frida gjort den själv. Den ser köpt ut, det ser ut som något jag skulle kunna klicka hem ifrån en inredningsbutik. Det ni inte ser är att printet är glitter på vilket gör tavlan ännu finare. Jag längtar så tills vi skall sätta upp tavlan i Kelians nya rum. Budskapet är också så himla fint och personligt. När man känner Kelian och hans personlighet så är det här verkligen rakt på. Precis rakt i prick. Visst är den så otroligt fin?

PA200648

På Kelians 1 årsdag fick han den här stolen och jag hade så svårt att hålla tillbaka tårarna. Tänk att Frida pysslat och målat och gjort den endast för Kelians skull? Det är så himla fint. Det är en sådan personlig present han kommer ha med sig hela livet. Han älskar stolen och sitter ofta i den och läser böcker. När vi äter middagar vid vardagsrumsbordet ( händer ibland) då hämtar han sin stol, skjuter den emot bordet och sätter sig. Han är verkligen stolt över sin stol.

 

 

Likes

Comments

Jag och Kelian sitter och gosar i soffan efter middagen, han lyssnar på one direction och jag passar på att uppdatera er litegrann. Kelian älskar verkligen musik, varje dag vill han lyssna och dansa. Han har väldigt lätt för att lära sig rörelser och dansar likadant som i videos. Det senaste är att han har börjat mima och det är så otroligt gulligt. Han är som sagt inne i en one direction period just nu så jag och Gustav kan snart alla låtar utantill.

Idag har det varit jag och Kelian hela dagen och kvällen, Gustav var hemma och åt middag nyss men sedan åkte han igen. Det är inte ofta jag och Kelian är ensamna ifrån morgon till kväll så idag fick jag testa på hur det är att vara ensamstående. Kelian blir alltid gnällig innan kvällsmat och vill vara i famnen, så idag fick jag laga middag med honom på höften, annars brukar vi alltid dela upp så att en utav oss lagar mat medan den andra leker med Kelian. Vi klarade iallafall dagen galant och nu är det snart dags för Kelian att sova. Imorgon skall han till förskolan igen och ikväll när vi åt middag frågade jag om han ville till dagis och träffa sina kompisar och det ville han. Jag hoppas på en skön lämning.

Jag sitter och funderar på om vi skall måla Kelians rum ljusgrått eller mintgrönt, jag är rädd för att tröttna på mintgrön samtidigt som det är en mer lekfull färg. Vad tycker ni? Skall åka och kika på färgprover och sådant i veckan och förhoppningsvis kan jag visa er lite bilder. Jag är en sån bra tanke för en utav Kelians väggar, det kommer bli så himla fint.

Nu skall jag lyfta upp en liten mysig pojke i pyjamas och gosa innan det är dags för välling, den sista timmen innan nattning är så otroligt mysig. Nyduschad och tröttgosigt barn som bara vill ligga i famnen<3

[caption id="attachment_3593" align="aligncenter" width="844"]Tänk när du var såhär liten<3 Tänk när du var såhär liten<3[/caption]

Likes

Comments

your loss babe

Den här t-shirten tillsammans med några andra klickade jag hem igår till mina nya jeans jag beställde (LÄNK ) jag längtar så otroligt mycket till mina kläder kommer med posten för jag tror det kommer bli så sjukt snyggt tillsammans. Vill bara fota massor utav outfits till er. T-shirten hittar du här för en billig peng! Jag gillar t-shirts precis som denna över, hoppas bara att den sitter bra, tycker att passformen på vissa t-shirts kan vara svåra ibland.  ( innehåller adlinks)

Idag har vi en spännande dag, Kelian åkte till förskolan vid 09 imorse och skall vara där utan oss till klockan halv två idag. Det känns väldigt pirrigt i magen men hittills verkar det gå bra. ( Vi pratar med fröknarna lite då och då) Jag och Gustav skall passa på och äta en god lunch tillsammans innan vi hämtar honom gemensamt. Det skall bli så otroligt roligt att få komma och hämta och se hans ansikte lysa upp. Efter förskolan skall vi åka hem till Julius och Frida för att leka, det känns som evigheter sedan vi sågs och det blir en perfekt start på helgen. Ikväll är det middag hemma hos Gustavs pappa som gäller så vi har fullt upp. Vad skall ni göra idag?

 

Likes

Comments

Idag har det verkligen varit en helt fantastisk dag, jag lever på ett lyckorus och jag blir bara matad med mer. Jag känner sådan tacksamhet och lycka just nu. Vart skall jag börja? Jag försöker rada upp en någorlunda sammanhängande inlägg men blir det lite luddigt är det för att det spritter i kroppen just nu.

Inskolningen går så otroligt bra, så otroligt mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig. Kelian är så otroligt duktig och jag blir så stolt som mamma och förälder till honom. Att det är jag som uppfostrat och varit med och skapat ett sådant fint barn. Jag har många gånger tvivlat på mig själv som förälder men när jag ser honom i nya situationer, hur han tacklar inskolningen, hur han håller hand med dom andra barnen och bara litar på oss, litar på att det är tryggt att vara där, litar på att vi litar på honom. Det är verkligen en sådan mäktig känsla. Idag hade Kelian sin första långa dag vilket betyder att han skulle stanna över vilan, tidigare har vi gått hem efter lunchen. Idag fick han nappen, vinkade hejdå och gick sedan in med fröknarna i vilorummet. Bara en sådan sak, han grät inte ens. Väl därinne somnade han i en frökens famn och sov sedan med sina kompisar därinne. Mitt hjärta blir så varmt utav kärlek, att allting går så bra, att han trivs och känner en trygghet och har roligt. Allt det som jag kände tidigare, den tyngden i hjärtat och dom kvällarna jag har suttit i tårar och gråtit, allt det har blivit till lyckotårar och en stolthet som inte går att förklara. Jag har även med egna ögon fått se barn som blivit ledsna för att sedan fem minuter efter lämning leka och skratta, det ger mig en sådan stor tröst i framtida lämningar, att det kommer gå bra.

Imorgon är det en lång dag till och sedan på fredag är tanken att man går iväg och låter barnet vara ensamt på förskolan, det känns så otroligt pirrigt samtidigt som jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Det kommer bli så mysigt att få åka tillsammans med Gustav på fredag och få hämta. Ibland kan jag inte ens ta in att vi skall hämta vårt barn på förskolan. Det känns så stort men det är faktiskt vårt liv. Jag är så himla tacksam för det, jag älskar min vardag.

För dig som skall skola in ditt barn kan jag trösta dig med att jag var ett vrak, jag grät tills jag var svullen i ansiktet och ville ställa in allting. Jag grät när vi öppnade grinden, grät framför fröknarna och grät inne i lokalen. Jag hade alla känslor utanpå och jag lät det bara vara så. Jag var ledsen, jag var rädd. Det var så himla skrämmande att lämna över mitt barn till främmande människor, lämna honom och vara rädd för att han skulle känna att jag svek honom. Men tvärtom fick jag se hans lycka i att äta frukt i ring, se honom springa fram till leksaker han inte har hemma, se honom låta en flicka på gården ta hans hand för att gå in, se honom hoppa och dansa i discorummet medan de andra barnen vill höra låt nummer två på om och om. Han har fått vänner, lärt sig sitta på en riktig stol, han har rutiner, påhittiga fröknar och en stor gård att leka på. Jag har ingenting att vara ledsen över, han har det så himla bra.

Det är klart att tuffare tider kommer att komma och det får vi ta då, jag tänker inte måla upp scenarion i huvudet om hur det komma att bli. Jag kommer leva på det här tills att det blir annorlunda och då göra det bästa utav situationen. Jag har fått så mycket fint stöd ifrån andra mammor och det ha verkligen värmt mitt hjärta, kan jag ge dig samma känsla har jag lyckats. Jag var ett vrak men nu känner jag bara lycka. Idag när Kelian sprang emot mig, skrattandes och ville kramas. Den känslan, det är det finaste i hela världen.

IMG_9588

 

Likes

Comments