Någon som ätit lergigan?

Hej på er! Det har inte varit meningen att gå hela dagen utan en uppdatering men jag har min förklaring. Som ni vet fick jag utskrivna tabletter emot mitt illamående och dom började jag med idag. Jag är alltid skeptisk emot tabletter och vill helst inte utsätta min kropp för det. Jag vill helst inte ens ta ipren men jag kände att jag var tvungen att testa för att försöka få tillbaka min vardag igen. Det har resulterat i att jag har sovit hela dagen, gustav väckte mig nu vid halv två och då förstod jag ingenting. Sedan frukosten har jag alltså legat och sovit. Jag tycker det är så sjukt obehagligt och jag är inte van med att inte själv kunna bestämma över min kropp. Jag låg och kollade på film och deckade av totalt.

Jag valde dom tabletterna utan koffein då jag inte utsätter min kropp för det heller, skulle aldrig stoppa i min tabletter med koffein då hade jag bara mått extremt dåligt men utav dessa blir jag så otroligt trött. Det kan ju inte vara meningen att man skall sova bort illamåendet? Jag måste ju ha energi till att jobba, ta hand om mitt barn och hem? Just nu känns allting ganska så meningslöst, jag trodde att jag fått en lösning men det verkar som det löst ett problem och skapat ett annat. Någon utav er som ätit lergigan? När jag googlade stod det att några fått det utskrivet för att sova bättre.

Jag får fundera vidare men kommer inte ta några fler tabletter utan jag får helt enkelt kämpa på, inget kan fungera för alla och jag vill inte vara en vandrande zombie. Nu när Gustav väckte mig visste jag knappt vart jag var/ hur länge jag sovit eller när jag somnat. Så otroligt obehagligt.

IMG_9555

 

Fortsätt läsa

Shoes for the baby

This post contains adlinks from Adviral


1. Kickers / 2. Kavat / 3. Geox / 4. Adidas

Såhär till hösten börjar jag alltid kika på kängor och skor till små. Kelian har hur mycket skor som helst och jag älskar sneakers. Något jag ångrar är att jag aldrig köpt timberlands till honom men jag tänkte nog göra det när han blir tre eller fyra år. Jag tycker det är så sjukt snyggt. Dom här små timberinspirerade kängorna är ju bara hur gulliga som helst eller vad tycker ni?

Tänk att vi kommer ha en bebis all over again, det känns lite overkligt ibland men vi längtar så otroligt mycket.

Fortsätt läsa

Läkarbesök på mvc

Idag har vi varit på vårt första besök på mvc, när jag fick reda på att jag var gravid ringde jag direkt min gamla barnmorska som vi hade med Kelian och bokade in besök hos henne. Hon var och är så otroligt bra så det är en självklarhet för oss att önska samma barnmorska denna graviditet. Det kommer kännas så häftigt att göra den här resan tillsammans med henne igen, att när vi sågs första gången låg Kelian i min mage och nu sitter han med oss, pratar och väntar på att få träffa sitt syskon. Livet är så himla häftigt alltså.

Vi valde att hoppa över det första besöket där man mest pratar kost, alkoholvanor etc just för att vi går igenom graviditet två och det inte kändes nödvändigt för oss. Vi är redan inne i livet med barn och har ett fungerande familjeliv så vårt första besök var idag och det var ett läkarbesök. Jag har varit lite nervös just för att jag har mått så annorlunda den här graviditeten, varit orolig för att något skall vara fel, att något inte stått rätt till i min kropp. Det var skönt att få komma dit idag och veta att allting är helt normalt, att det finns en graviditet och ett foster, att allting i livmodern såg bra ut och att jag inte har något att oroa mig för. Vi fick träffa samma läkare som besökte oss under förlossningen med Kelian, jag vet inte om ni kommer ihåg det men under en tid under förlossningen gick hans hjärtljud ner och han fick otroligt dåligt med syre så en läkare fick komma in och sätta en elektrod på hans huvud för att kolla läget, men då konstaterade dom att vi kunde fortsätta förlossningen vaginalt. Det kändes också häftigt att det var han, och att Kelian nu satt där två år senare och pratade.

Allting såg iallafall väldigt bra ut och vi fick göra ultraljud vilket jag inte var beredd på, jag trodde att jag skulle få göra en gynundersökning så jag blev så lättad när han sa att vi skulle göra ultraljud. Det är en speciell känsla att få se sitt barn där på skärmen. Först blev jag rädd för jag såg ingenting, jag tänkte att han skulle titta på mig och säga ” det finns inget foster, jag hittar ingenting”. Så för några sekunder var jag helt beredd på att det inte fanns något där men precis när jag tänkte fråga sa han” här ser vi en frisk graviditet” och då var det som att all oro bara släppte, jag blev helt tårögd och kunde bara säga hur häftigt det är att få se. Vi såg ett litet huvud, en liten rumpa och ett hjärta som tickade. Bebisen rörde sig litegrann vilket också var så coolt att få se trots att det är så tidigt i graviditeten.

Vi har också haft tankar på att vi kanske var gravida med tvillingar eftersom jag mår som jag gör men det konstaterade vi idag att det inte var utan en liten bebis låg i min mage.

Efter ultraljudet pratade vi lite och jag fick utskrivet för mitt illamående vilket också känns som en lättnad, jag hoppas verkligen att det skall fungera för mig då jag inte vill något annat än att kunna ha en normal vardag igen. Idag när vi kom hem ifrån mvc och apoteket var första gången jag kunde sitta upp och äta lunch, annars har jag legat i sängen. Det känns som den senaste veckan varit en enda stor gegga, det känns som jag inte varit med, det känns som jag varit i en bubbla. Bara att få duscha, borsta håret och orka gå ut känns som en sådan stor vinst.

Det har skärt i mitt hjärta varje gång Kelian ropat och velat leka och jag inte kunnat, eller när jag gått och kräkts och han blivit orolig och ropat ” nej mamma”. Jag vet att det blir bättre men den senaste veckan har verkligen känts otroligt tuff för mig, jag är inte van att vara så låg, jag har varit rädd för mitt mående men nu känner jag iallafall en liten lättnad och hopp om att det kan bli bättre om tabletterna fungerar.

kelian bebis

Stolt storebror som varit med om ett annorlunda äventyr idag<3

Fortsätt läsa

” Jag känner mig så otillräcklig samtidigt som jag skapar liv inuti min kropp”

Godmorgon på er, eller klockan är väl snart lunchdags egentligen. Jag har inte så bra koll på tiderna just nu, jag har inte koll på något för att vara ärlig förutom att försöka äta och dricka det min kropp vill behålla. Min kropp har väl kraschat litegrann skulle man kunna säga, jag har pushat mig själv lite för hårt trots att min kropp håller på att skapa ett liv. Det har inte riktigt gått ihop och den har veckan är jag hemma ifrån jobb, bockat av alla måsten och bara är. Gustav sköter allting här hemma och jag ligger helt ärligt mest i sängen eller i soffan. Det är otroligt frustrerande men min kropp behöver vila. Första dagen jag var hemma ifrån jobbet sov jag hela dagen och det var så skönt att bara få göra så som kroppen själv vill.

Jag kräks väldigt mycket den här graviditeten, jag gjorde det med Kelian också men på ett annat sätt. Jag klarade av att jobba men det gör jag inte nu. Många jag har pratat med har sagt att den andra graviditeten är tuffare så det återstår att se vart vi hamnar. Just nu fokuserar jag bara på att vila och hoppas på att få må bättre. På måndag skall vi till mvc för läkarbesök och kolla hur allting står till, det skall bli skönt att få prata och få veta lite mer vad jag kan göra och vad som är bäst för mig och den lilla bebisen just nu.

Det jobbigaste för mig just nu är inte hur jag själv mår, även om det borde vara det. Utan det är att jag inte kan vara den förälder jag vill för Kelian just nu, jag kan inte springa och busa, hoppa eller göra allt det som vi brukar göra. Jag känner mig så otillräcklig samtidigt som jag skapar ett liv inuti min kropp. Men han förstår ju inte varför jag bara vilar hela tiden, han förstår inte varför jag kräks. Min värsta rädsla är att han skall tro att det är något som är fel, att jag inte mår bra. Jag försöker att vara glad hela dagarna och busa så gott det går men när jag väl behöver kräkas kan jag inte hålla det tillbaka. Han frågar ibland om jag är ledsen och det skär i hjärtat på mig, för jag är inte ledsen, jag är i process att ge honom ett syskon men vägen dit är lite krokig.

Jag har mycket känslor i kroppen samtidigt som alla hormoner tar öve och ibland vet jag inte riktigt vart jag skall landa. Jag försöker att bara ta en dag i taget och låta dagarna gå. Förhoppningsvis mår jag bättre snart och slipper all min yrsel, huvudvärk och kräkningar. Jag känner mig  med handen på hjärtat alldeles matt och slutkörd.

Jag är så tacksam som har Gustav i mitt liv just nu och min fina mamma som kommer med mat och hjälper mig med saker jag behöver hjälp med. Jag trodde verkligen aldrig att min graviditet skulle få en sån här start, att jag skulle vara i princip sängliggandes. Det är så konstigt hur det kan vara så stor skillnad, oavsett är jag tacksam för att få skapa och bära ett till liv. Varje dag kommer vara värt när lillebror eller lillasyster kommer till oss. Älskade älskade barn, jag längtar efter att få veta mer om dig.

caseapp 5

 

Fortsätt läsa

När vi plussade!

Godmorgon, har ni hunnit smälta den stora nyheten än? Det känns så stort att vänta sitt andra barn, jag tror inte det har sjunkit in hos oss än. När jag fick reda på att jag var gravid ringde jag Gustav direkt och kunde knappt prata för att jag log så mycket, ni vet när man får kramp i käkarna och försöker dra ner munnen för att få slappna av? Jag bara skrattade och sa ” Jag är gravid” varpå han han skrattade och svarade ” Va?? är du? ” sen la vi på och några sekunder senare kom han och Kelian hem i rasande fart. Det är så fint att få ge ett syskon till sitt älskade barn och att få chansen att få ett barn till. Det är ingenting man skall ta förgivet<3

Vårt graviditetstest visade 2-3 veckor när jag tog det och jag kommer ihåg hur jag satt och väntade efter att jag kissat på stickan, dom sekunderna kändes som en evighet. Jag la ifrån mig testet på bänken och försökte pyssla med annat men gick ständigt fram för att kika hela tiden. Konstigt hur hela livet förändras på några sekunder, plötsligt ploppar det upp gravid på skärmen och hela livet berikas med så mycket lycka och kärlek. Jag har väntat så på den stunden.

Vi har börjat prata om bebis i magen till Kelian även om han inte förstår innebörden, jag försöker förklara att han skall få ett syskon eller en kompis men jag vet ju att han inte förstår riktigt än. Igår när jag jobbade han han sagt till Gustav att mamma hade en bebis i magen utan att dom pratat om det alls och när jag kom hem ville han pussa magen för att pussa bebisen. Det skall bli så roligt att få följa hans resa som storebror, jag tror han kommer bli en sådan omtänksam bror och väldigt hjälpsam. På något sätt känns det bara så rätt att det var just Kelian som kom först, han är redan så stor och klok fast att han är så liten.

14731150_10154590112332270_4159435177129055142_n

 

Vi längtar så mycket efter att få se lillebror/lillesyster på första ultraljudet, just nu går man bara runt och väntar på att tiden skall gå. Jag kommer ihåg att graviditeten med Kelian gick ganska fort så jag hoppas på samma. Vardagen rullar ju på med en liten längre så man räknar inte längre dagarna på samma sätt. Jag har min gravidapp och byter veckor på måndagar. Varje kväll kikar jag in och läser och bläddrar omkring i hopp om att veckorna skall gå fortare haha. Vi längtar efter dig<3

 

 

Fortsätt läsa

Gravid med nummer två!

Hej! Nu var det längesen jag uppdaterade härinne, det föll sig naturligt att ta en paus då jag inte hade någon inspiration och satsade allt på mitt nya jobb och familjen. Vi har haft en otroligt fin sommar, Gustav har varit ledig och är fortfarande det medan jag jobbar. Han kommer sammanlagt ha varit ledig i två månader och Kelian likaså. Jag unnar dom en sommar tillsammans och hakar på när jag har lediga dagar.

Men nu till den stora nyheten, som jag antar att dom flesta kommer in här för att läsa om. Vi är gravida med barn nummer två. Det känns helt fantastiskt. Vissa stunder känns det som man inte har förstått det än och andra stunder gråter man lyckotårar och får den där krampande känslan utav längtan i bröstet. Kelian kommer att bli en sådan fin storebror, det är något jag bara vet. Han är så omtänksam och kärleksfull. Det senaste året har vi nog känt oss redo för en till  men inte stressat utan tagit det som det kommer och nu har vi blivit välsignade med ett syskon.

Jag mår ungefär som jag gjorde med Kelian i början så det är ingenting nytt för mig men självklart är det tufft att starta varje dag med x antal spyor och ett illamående som håller i sig. Jag är otroligt trött och vill mest sova hela tiden. Jag vet att energin kommer tillbaka snart, att jag bara måste kämpa mig igenom dom första tuffa veckorna men ibland är det svårt att hålla tanken positiv. Men jag försöker hålla huvudet uppe och köra på.

Idag skall jag jobba så jag ligger här och laddar för det och försöker få i mig något att äta, jag har varit ledig i två dagar och det har varit så skönt att bara slappa, jag har knappt klivit ur myskläderna och bara gjort det som jag vill. Nu skall jag ladda inför tre dagars jobb sedan åker vi till Gustavs sommarstuga. Jag längtar så mycket efter harmonin och lugnet, att bara få vara, få landa, få leka med Kelian och få se solen ut över sjön. Det är något särskilt att få vara där och allra helst nu, när jag behöver andas och bara vara längtar jag något otroligt mycket.

Hur mår ni? Vad händer i ert liv? Det skall bli så kul att dra igång här igen, dela med mig utav min andra graviditet och vårt liv. Jag har saknat att skriva här men hållt  mig mycket till instagram där vi fortfarande hängt. Jag vill önska er en fin dag så hörs vi senare ikväll när jag slutat<3

 

nikkikelian

Fortsätt läsa