Header

Kan du inte berätta lite mer backstory om dig, Gustav och er familj?

Jag och Gustav träffades på våren 2013. Han hade precis kommit hem ifrån Norge och jag hade det lite trassligt med en gammal relation. Vi har haft gemensamma vänner och har i efterhand kommit på att vi varit på samma fester men aldrig lagt märke till varandra. Just den dagen, den första gången vi träffades var jag med vänner i en park. Han kom med tre vänner och jag som var rätt kall på den tiden brydde mig inte så mycket om vilka dom var. Ändå var det något, ni vet när blicken möts och det sticker till inombords, ni vet när det känns som någon ser ner i ens djupaste hemligheter? Det var precis så. Det var läskigt för mig för jag var väldigt trasig och sårad på den tiden. Jag var inte alls den människan som jag är idag. Ändå är jag glad för allting jag har gått igenom, för det har gjort mig starkare. Gett mig nya perspektiv och fått mig att växa. Jag tror att alla händelser i livet formar en och får en att komma dit man är idag oavsett om dom var bra eller dåliga.

Gustav har berättat efteråt att han frågat en vän om vem jag var så fort dom gick därifrån, att han snappat upp ett intresse direkt och velat veta mer. Det tog ett tag för oss att ses igen efter det, vi pratade lite till och från men det var inte så lätt. Jag hade stora beslut att ta i mitt liv som såhär i efterhand var så otroligt självklara men som jag inte kunde se då. Det är svårt för mig att skriva om utan att gå in på saker som inte hör hit eller som handlar om människor som inte vill vara med här. Jag har väldigt stor respekt för mitt förflutna och har valt att lägga det bakom mig även om det är svårt att gå tillbaka och hoppa över stora delar i en historia. Men det är helt enkelt så vi får göra nu.


Hela sommaren var vår, det fanns bara han och jag. Jag gick med ett stort leende som inte gick att tvätta bort. Jag var där högst upp på toppen där ingen kunde nå mig. Vi var inte ifrån varandra en enda dag. Jag hade blivit förälskad i min bästa vän. Jag bara visste, att det alltid skulle vara vi.

Vi flyttade ihop i augusti och många tyckte säkert att det var ett för stort steg för snabbt men vi båda ville flytta hemifrån och vi bodde redan tillsammans så det kändes onödigt att bo på två olika ställen och betala två olika hyror när vi ändå skulle vara i en lägenhet hela tiden. Vi bodde tillsammans i ett år innan vi fick första tjing på att köpa då vår hyresvärd ville sälja och det gjorde vi. En månad efter att vi signat papper och var nya ägare fick vi reda på att jag var gravid. Jag hade börjat känna mig väldigt trött och illamående men trodde att jag var påväg att bli sjuk. Jag bad Gustav köpa hem ett graviditetstest bara för att försäkra mig om att jag inte var gravid men istället fick vi världens lyckligaste chock. Det var aldrig något prat om att göra abort, vi båda hade redan bestämt oss för att vi ville behålla så vi var bara lyckliga och förväntansfulla. Hela graviditeten gick fort och jag har aldrig mått så bra som när jag var gravid med Kelian, jag kände mig så tillfreds och harmonisk. En söndag den 5 juli 2015,föddes vårt första barn, vår älskade Kelian edvin. Som har förgyllt vårt liv med så mycket lycka och kärlek. Den känslan jag får när jag tittar i hans ögon, går inte att beskriva. Han kom och gjorde mitt liv helt.


Vi levde i bebisbubblan och fick snabbt bli medvetna om hur fort ens barn växer, Kelian blev ett år 5 Juli 2016 och skulle snart skolas in på förskola. Jag glömmer aldrig den dagen när det var dags, jag grät i dagar, jag grät när jag öppnade grinden, jag grät när jag såg honom. Det gjorde ont i mig att behöva lämna honom ifrån mig. Han som jag tagit hand om i ett och ett halvt år. Han som var mitt allt, jag ville inte låta någon annan ha ansvaret över honom. Jag visste inte hur det skulle gå. Den första tiden var otroligt svår att vänja sig vid, jag kände mig vilsen och halv. Förskolan gick bättre än vad jag trodde, Kelian älskade att vara där och det kändes lättare för mig att gå vidare och börja leva mitt liv utanför mammaledigheten. Jag fick nytt jobb och hela familjens rutiner började rulla på igen.

Ju äldre Kelian blev, ju mer plats behövde han och vi kände sakta men säkert att vår lägenhet var för liten. Vi bestämde oss för att sälja vår första lägenhet och köpte nytt i mars i år. Så lagom innan sommaren hade vi installerat oss i vårt nya hem och det kändes så otroligt bra. Kelian fick eget rum, vi fick mer space och vi kunde börja bygga ett familjehem och här bor vi nu och har haft en fantastisk sommar tillsammans där Kelian har hunnit fylla två år.

Lagom sommaren började lida emot sitt slut plussade jag och vi fick reda på att vi skall få ett till barn. Vår älskade Kelian skall bli storebror och vi skall få äran att bli föräldrar igen. Det känns så fantastiskt och som en dröm som blivit sann. Jag är gravid i vecka 15 och vårt andra barn är planerat att komma i mars. Hela familjen är så spänd på att få reda på vem det är som gömmer sig därinne i magen och det får vi förhoppningsvis veta i oktober.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

                                    Hur går det till vid samarbeten? 






När man jobbar med sociala medier får man oftast väldigt många samarbetsförfrågningar och som läsare kanske man inte alltid förstår hur allting går till. Därför tänkte jag svara på lite frågor kring det och jag hoppas ni uppskattar det här inlägget och har ni någon fråga kan ni bara ställa den så skall jag svara så gott jag kan! Det här blir del 1 och så kommer del 2 imorgon!

Företag hör av sig och frågar om man är intresserad utav att göra ett samarbete/ du hör av dig till företaget och ställer samma fråga.

Det är lite olika, jag får både förfrågningar samtidigt som jag själv mailar om det är ett företag jag tycker är intressant. Det jag tror många gör " fel" är att sitta och vänta. Skall man sitta och vänta på att företag skall höra av sig så kan man få vänta i en evighet. Det handlar om business och vill du komma någonstans får du sparka dig själv ur din comfort zone och börja sälja. För det är vad det handlar om, sälja in sitt varumärke, alltså dig själv. Om ingen vet vem du är, hur skall dom veta vem dom skall fråga? Är ni med? Skillnaden på detta yrke och ett där du är anställd är att du måste driva dig själv, du har inget kontor att gå till, ingen som berättar för dig vad du skall göra, ingen färdig inkomst som kommer varje månad bara du är på arbetsplatsen och jobbar. Utan här måste man ligga i och ständigt jobba med företag för att få allting i rullning. Det är roligt men samtidigt läskigt då det aldrig är en " fast inkomst" men allting beror på mig och hur mycket jag anstränger mig, det är ändå häftigt.

Mailkontakt/ villkor

Oftast har man mailkontakt ett tag för att komma överens om alla olika kriterier för samarbetet. Oftast är man tacksam för att företaget hör av sig och går med på deras villkor utan att ställa några krav. Men i dagens samhälle är sociala medier ( skulle jag våga säga) den största reklamplatsen vi har. Men att sälja in sina annonser eller produkter hos bloggare/ influencers kostar. Oftast förstår man inte/vet man inte sitt " värde" Alltså vad det faktiskt skall kosta för att få ha sin reklam på din sida/ redigera/fota/ skriva. Det man skall komma ihåg är att timpenning är en sak, det är för arbetet men för reklamen skall man även ta betalt. Ett inlägg ligger på din blogg ( om du inte tar bort det) hela tiden och visas x antal ggr för x antal människor. Ta reda på hur många du når ut till och försök räkna ut ett pris. Hur lång tid tar det att fota/redigera och skriva? Räkna ut timpenning på det och lägg fram förslag. Ingen människa jobbar gratis, ingen människa betalar sin hyra med halsband eller ljuslyktor. Förstår inte företaget det finns det tusen andra mer seriösa företag som kommer gå med på dina villkor. Det gäller att vara hård och stå upp för sig själv om man vill lyckas i den här branschen. Det är tufft i början men det är det alltid. Tro på dig själv och det viktigaste utav allt, ge inte upp.

Det finns många som tittar på mig och undrar varför jag inte skaffar mig ett " riktigt" arbete. Men jag tjänar pengar precis som alla andra därför borde det bli respekterat som mitt yrke. Jag är som vilken egenföretagare som helst i början, ny och då rullar inte allting glasklart. Jag älskar att jobba med mina sociala medier, jag lär mig ständigt nya saker och jag utvecklas dagligen. Det här är vad jag vill jobba med och det är vad jag kommer att jobba med och även om det är tufft i början kommer jag bara lära mig utav det och använda det som min drivkraft framåt. Jag jobbar varje dag, varje kväll och varje natt. Ibland vaknar jag på nätterna och måste skriva ner inspiration till inlägg eller idéer jag kan fota till samarbeten. Jag är ständigt aktiv på mina sociala medier och jag har egentligen aldrig någon rast. Jag är väldigt fri på det sättet att jag aldrig har någonstans jag behöver vara men jag behöver ständigt vara uppkopplad. Att Kelian börjat på förskolan underlättar väldigt mycket då jag får mina timmar på dagen att bara jobba och därför jag avvaktat med att köra " all in" tills jag verkligen haft tiden att lägga ner.

NIKKI2-2

 

 

Likes

Comments

Hej! Jag är lite intresserad utav att veta hur det går när ni har barnvakt? Det känns som ni är väldigt bekväma med att ha det och jag undrar hur ni kom dit! 

Hej! Tack för din fråga, alltid roligt att starta dagen med en läsarfråga! För att börja svara på din fråga så har vi aldrig lämnat Kelian förrän han har känt sig 100 % trygg med barnvakt. Vi började så att vi lämnade honom 10 minuter om vi gjorde nåt ärende, sedan kanske en timme om vi storhandlade bara för att testa och vänja honom att vara ifrån oss. När det började gå bra så testade vi några fler timmar etc. Jag tror ni förstår upplägget. Det går alltid jättebra när vi har barnvakt till Kelian men det är endast min mamma och Gustavs mamma som någonsin varit barnvakt för honom. Jag tror att anledningen till att vi känner oss bekväma med det är för att vi först och främst litar till 100 % på våra mammor och för att dom spenderar ungefär lika mycket tid tillsammans med Kelian som vi gör. För Kelian går det jättebra att sova hos farmor/mormor och det värmer verkligen hjärtat att se. Det är ju den relationen man vill att sina barn skall ha med mor/far-föräldrar.

Jag har alltid varit väldigt strikt med att det är upp till var och en att bilda sin egna relation med Kelian, jag kommer inte tvinga på någon relation bara för att " man ska" ha en relation till mormor/morfar/etc utan det är upp till alla att bilda sin egna kontakt, visa intresse och finnas där på ett sätt som gör att både vi och Kelian känner trygghet.

Jag tror det är väldigt viktigt att ha en god relation, bra kommunikation och en trygghet mellan alla. Lika viktigt som det är att Kelian känner sig trygg, är det för oss och för den som är barnvakt. Anledningen till att det blivit just våra mammor är för att det fallit sig som mest naturligt med tanke på att dom umgås med Kelian mest och kan hans rutiner utantill. För Kelian är det lika vanligt att vara hemma som att vara hos farmor/mormor, han vet precis vart han har sina saker och går och tar dom direkt. Det är som hemma för honom och då blir det också lättare att ha barnvakt.

Man skall verkligen inte göra något man inte känner sig bekväm med och för att respektera den som är barnvakt tycker jag man alltid skall planera, när barnet lämnas och när man hämtar. Jag skulle aldrig lämna Kelian och sen inte ha någon plan på när vi hämtar honom. Jag tror det är viktigt att man håller respekten mellan varandra. Vi ser alltid till att han har ätit och fått ny blöja innan vi lämnar, sedan är väskan packad med precis allt han kan tänkas behöva, ofta har vi gjort färdiga doser med välling så att det skall gå så smidigt som möjligt vid nattningen. Det gäller att hjälpas åt och visa tacksamhet för varandra men allra helst skapa den tryggaste miljön man kan för sitt barn<3

 

Likes

Comments

                          Hej! Är du och Gustav förlovade eller är det något ni tänker på? Vill ni gifta er? 

Hej! Tack för din fråga, så roligt när ni ställer frågor ( älskar att vara haha) jag tror också att andra läsare uppskattar inlägg med frågor för då får man nog reda på sådant man själv kanske undrat kring eller bara en rolig läsning! Jag och Gustav är inte förlovade och det är inte heller något som vi stressar med. Självklart vill vi båda förlova oss men allting har sin tid och vi har en evighet på oss att förlova oss. Men jag skall inte ljuga, jag har tittat på ringar och redan hittat några som hade varit en dröm att bära. När det är rätt för oss att förlova oss kommer vi att göra det och det kommer antagligen bli så otroligt fint.

Som ni förstår av mitt svar här ovanför så vill vi gifta oss, det är en dröm jag har att få gifta mig och helst utav allt på en stranden på en paradisö. Jag och gustav brukar prata om det ibland och han säger alltid" Jag hade kunnat fria till dig nu, i köket när vi kokar makaroner eller fria till dig på ett sätt som du aldrig kommer att glömma" Han har redan färdigt för sig hur han vill att det skall vara och ingen utav oss vill fria eller gifta oss bara för att det skall hända utan när rätt tid är inne helt enkelt. Jag tycker det är fint ändå, att han går och slipar på sitt frieri och vårt bröllop. Vi har alltså ingen stress i dagsläget men vill både förlova oss och gifta oss :)

nikki 7

Den här ringen pryder mitt finger just nu, den köpte jag till mig själv som förlossningspresent och har inte tagit av mig den sedan dess. Jag älskar den och tänker power när jag ser på den. Den kommer alltid symbolisera graviditeten, förlossningen och Kelian för mig.

 

Likes

Comments


  1. Hur känns det att Kelian börjat på förskolan? 
    Jag är kluven, jag vet att han behöver börja på förskola för att träffa kompisar och ha roligt. Men det har varit det jobbigaste jag gått igenom som förälder än så länge.

  2. Hur är det att leva tillsammans med Nikki?
    Det är en berg och dalbana på ett positivt sätt. Hon stänger inga känslor inne och är jätteglad när hon är lycklig och mindre glad när hon inte är lycklig och det visar hon tydligt, det är en bra egenskap.

  3. Hur träffades ni?
    Vi träffades i Almedalen i Visby år 2013, hon låg och solade och jag blev intresserad direkt.

  4. Vad tänkte du när du fick reda på att Nikki var gravid?
    Oj, jag kommer ihåg att jag var ganska lugn och vi pratade igenom hur vi skulle göra. Men båda var inställda på att vi skulle behålla det.

  5. Vill du ha fler barn?
    Ja, vill ha en dotter och kommer inte sluta skaffa barn för än det händer.

  6. Vad gör du helst på fritiden?
    Vara med familjen om det räknas som fritid, annars spelar jag lite fotboll och älskar serier.

  7. Hur känns det att ni skall flytta?
    Hur bra som helst, kan inte vänta på att få flytta till något större.

  8. Hur har du lärt dig laga så god mat?
    Kokböcker och youtube, har alltid älskat att laga mat.

  9. Vill du utbilda dig till något?
    Inget speciellt just nu, kommer kanske i framtiden.

  10. Vad är dina framtidsplaner för er familj? 
    Vara trygga och harmoniska och bo i ett stort fint hus. Ha en trygghet så våra barn kan få en lika bra uppväxt som jag och Nikki har haft.

    IMG_9962

Likes

Comments

Hej Nikki!

Undrar lite över hur du ser på amning osv. Kan inte minnas om du sagt något om det i bloggen. Är det något du gör, och ser du det som en rättighet att få göra offentligt?

Som ni ser här ovan har jag fått en fråga kring amning och det var väldigt länge sen jag fick en sådan fråga så jag tyckte det kunde vara ett bra ämne att skriva om och ta upp för alla här i bloggen. Ni som har följt min under hela graviditeten och min första tid som mamma vet att mitt mål var att amma, det var något jag verkligen ville göra och något jag lyckades göra. Vilket jag är väldigt glad för, det var dom mysigaste stunderna och gav en sådan värme och kärlek mellan mig och Kelian.

Med det sagt så dömer jag ingen som väljer att inte amma, jag ser gärna att andra människor låter mig sköta min familj och mina barn på det sätt som passar oss och därför lägger jag mig inte i vad andra gör. Jag utgår ifrån att alla gör det som är bäst för just deras familj och det kan jag omöjligtvis veta. Det är tufft nog att hitta sin roll som förälder i början utan alla pekpinnar och åsikter runt omkring.

Jag fick den här frågan för ca ett år sedan och vill ni läsa mitt svar kring offentlig amning kan ni göra det HÄR

Jag har samma åsikter idag som jag hade i inlägget ovan. Jag tycker att man får lov att ge sitt barn mat vart man än är och ingen skall lägga sig i det. Jag förstår inte varför det har blivit en sådan uppståndelse kring amning. Det är föda, det är naturligt, är barnet hungrigt vill barnet ha mat, fram med tutten, klart. Jag ser det som en omognad att tycka att offentlig amning är äckligt eller störande, jag har ingen förståelse för det alls. För det handlar inte om att visa upp sig eller som jag skriver i mitt inlägg tidigare " spruta mjölk i ögat på någon" utan det handlar om att ge sitt barn mat. Det är andra runt omkring som gör amning till något obekvämt eller något onaturligt, på sättet som dom stirrar eller irriterar sig. Låt kvinnan amma ifred. Jag ser det som en självklarhet att ge barnet mat när det är hungrigt vart man än är. Jag skulle aldrig någonsin neka mitt barn mat för att andra kanske blir illa till mods.

Jag förstår inte riktigt vad människor tror, att en mamma skulle svälta sitt barn hela dagen och sedan amma när man kommit hem? Jag ser ingen annan som stänger in sig på en toalett för att käka en lunch så varför skall man behöva skyla sig för att ge barnet mat? Är man bekväm med att amma offentligt tycker jag ingen annan människa skall lägga sig i det.

På frågan om jag ammar Kelian idag så är svaret nej, han är snart 1,5 år och har ätit vår mat sedan en ganska lång tid tillbaka. Hoppas du fick bra svar på din fråga! Kram!

[caption id="attachment_2676" align="aligncenter" width="844"]Lägger in en bild jag tyckte passade till inlägget. En liten kille med matkoma haha! Lägger in en bild jag tyckte passade till inlägget. En liten kille med matkoma haha![/caption]

Likes

Comments

Jag har försökt att lägga in kommentarer för att svara på men varje gång jag trycker publicera så försvinner inlägget. Jag hoppas att det här fungerar bättre. Jag får helt enkelt skriva frågorna istället för att kopiera och klistra in dom.

Hej! Har följt din blogg ett tag nu, så söt. När har du tänkt att han skall börja på dagis? För han är väl 1,5 år snart? Saknar du inte att jobba? Fortsätt med skrivandet, sån härlig läsning! 

Svar : Hej! Roligt att du läser bloggen och att du gillar den. Kelian fyller 1,5 år i Januari och det är även då vi har planerat att sätta honom på förskola. Jag tycker inte det finns någon speciell ålder man skall sätta sitt barn på förskola utan det beror helt på vad familjen har för förutsättningar. Vi har kunnat ha honom hemma både tidsmässigt och ekonomiskt så vi har inte känt någon stress över hans förskolestart. På senare tid känner jag dock att han är redo för att börja förskola så i Januari kommer nog att bli perfekt för honom!

- Jag har saknat att jobba sedan den dagen jag gick hem för att vänta in förlossningen, jag är en person som älskar att jobba så i början utav mammaledigheten hade jag väldigt svårt att komma ner i varv och njuta utav det som var nu. Jag tror inte jag är ensam om att känna så, de flesta människor behöver rutiner i sitt liv för att fungera och jag är en utav dom. Sedan skulle jag aldrig byta bort min mammalediga tid emot något i hela världen. Det är en tid som jag uppskattar och som aldrig kommer att komma igen. Att jobba är något man kommer att göra hela livet men just den första tiden med sitt barn får man aldrig uppleva igen. Jag känner mig redo för att börja jobba igen, jag tycker att det skall bli kul att starta ett nytt kapitel i vårt liv med jobb och förskola.

Tjänar du pengar på dina sociala medier? Är det ditt jobb du skall fortsätta med när din son börjar på förskolan eller skall du göra något annat också?

svar : Hej! Ja jag tjänar pengar via mina sociala medier men jag ser det som en bonus och kommer att jobba som vanligt. I framtiden kanske jag kommer förlita mig helt på det men just nu är det ingen risk jag kommer att ta. Kelian kommer först och ett liv med barn kräver en ekonomisk trygghet om du frågar mig.

Hoppas ni fick bra svar på era frågor och tveka inte på att kommentera om ni undrar något! Kram

IMG_0532

 

Likes

Comments

Hur tänker du kring negativa kommentarer både i vardag och på sociala medier?


Jag tänker som så att oavsett vad man gör här i världen kommer det alltid att finnas människor som inte tycker likadant som som en själv. Och det är bra, för tänk hur tråkigt samhället skulle vara om alla tyckte likadant. Däremot finns det dom som tar det hela till en ny nivå och ser sin chans att vara elak eller spy yr sig oprovocerad galla. Jag är ganska skonad ifrån elaka kommentarer idag, jag tror dels det är för att dom som läser min blogg faktiskt gör det för att dom tycker om mig och delar liknande vardag. Sen tror jag inte det finns så stor anledning till att vara elak här inne. Jag har också lärt mig otroligt mycket på mitt år som min blogg varit aktiv och större än tidigare och det har gjort att jag också lärt mig hantera människor som inte vill mig väl eller som försöker trycka ner mig via elaka ord.

Jag tror att dom som tidigare skrivit elaka kommentarer har varit människor som läst ett inlägg utan att följa bloggen därav varit för snabba att döma mig och blivit provocerade utav någon jag skrivit eller människor som känner mig som helt enkelt inte klarat av den uppståndelsen det blev kring mig när jag startade min mammablogg. Sedan fungerar alla olika, jag skulle aldrig kommentera något elakt om jag inte höll med i en blogg, antingen scrollar jag förbi eller struntar i att läsa. För mig är det inte svårare än så, så jag kan egentligen inte svara för varför man är elak på nätet. Den största anledningen jag kan tänka är att det är provocerande för andra hur man kan tjäna pengar via sociala medier och att människor helt enkelt inte vill acceptera det som ett arbete för att dom själva inte är nöjda med sin tillvaro. Men skulle dom få en inblick i hur det faktiskt är, skulle dom nog tycka det var ganska häftigt men också få en större respekt för dom som livnär sig på det.

Jag har ingen förståelse för människor som vill vara elaka bakom skärmen, jag förstår inte vad man får ut utav det men jag kan bara se det som avundsjuka eller missunnsamhet. Att man inte är nöjd med sitt egna liv och känner att man måste trycka till någon annan för att känna sig bättre. Det är sorgligt att det finns så pass många människor som mår så dåligt i vårt samhälle. Jag tycker att man skall lägga den energin på att hitta sig själv eller söka hjälp istället för att vara en näthatare. Sedan är det klart att alla människor har rätt till en åsikt, alla har rätt till att tycka annorlunda men det finns ingen anledning att vara elak. Det är skillnad på att säga sin åsikt och att vara elak, att baka in elakheter i en åsikt är också att vara elak.

Förut kunde jag bli väldigt ledsen om någon skrev något elakt men idag är jag mer hårdhudad och van vid hur den här världen fungerar. Jag ser mig själv som en väldigt snäll och kärleksfull person och vet med mig att det jag skriver aldrig har en elak baktanke. Därför tar jag inte heller åt mig när människor som inte känner mig, misstolkar mig eller dömer ut mig.

Som sagt tycker jag man skall tänka till en extra gång innan man skriver något elakt och sedan tycker jag att man skall rannsaka sig själv vid kommentarer. Antingen är kritiken befogad eller så är det bara någon som vill vara elak och då tänka att det inte är dig det är fel på utan personen som skrivit kommentaren.

Hur känner ni kring detta? Jag hoppas ni hängde med någorlunda i mitt svar:) kram!

IMG_0533

 

 

Likes

Comments

Godmorgon på er! Jag tänkte börja morgonen med att svara på en fråga som jag fick igår, anledningen till att jag tar upp den i ett inlägg är för att den rör bloggen och det kan vara andra som undrar samma sak.
Fråga:
"Kan man få notis från din blogg på något sätt? Så att man vet när du lagt ut ett nytt inlägg!

Svar :  Ja det man kan! Jag kopplade min blogg till blogkeen igår, som är en app/sida där man kan följa bloggar och få notiser när bloggen har blivit uppdaterad. I högerspalten har jag lagt till en widget som heter just " blogkeen" där ni kan klicka och följa min blogg:) Hoppas du fick bra svar på din fråga och tack för att du läser! Kram

PA020318

 

Likes

Comments

Kan du inte skriva om dina tidigare förhållanden? Skiljer dom sig mycket ifrån den relation du har med Gurra?
Jag har bara haft ett förhållande innan Gustav, jag har som alla andra dejtat runt lite men jag har ganska svårt att bli kär. Självklart har jag haft flörtar hit och dit där det inte är något fel på personen man dejtat utan det har bara inte känts rätt. Jag har aldrig haft en relation så som min och Gustavs är och har varit, där jag träffade honom hittade jag hem. Även om det varit tufft vissa gånger är han mitt " hemma"  och den person som jag vill leva mitt liv tillsammans med.

Det känns som du alltid är så lycklig, har du aldrig mått dåligt eller haft en dålig period?
Jag är väldigt glad som person men sedan lever jag även med min ångest som går i omgångar, vissa dagar kan jag vakna med tanken av att jag inte vill gå ut men sedan ändras det ganska fort när jag hör Kelian röst. Min ångest är inte lika jobbig längre, jag mår otroligt mycket bättre än vad jag gjort tidigare. Jag har lärt mig handskas med ångest, hur jag skall tänka eller göra och jag har lärt mig att ingenting blir bättre utav att stänga in sig. Så för att svara på din fråga, jag har absolut dåliga perioder i mitt liv och jag har delat med mig väldigt mycket utav det i bloggen tidigare, men just nu mår jag väldigt bra:)

Du umgås inte med dina gamla vänner längre, har det hänt något eller har det bara blivit så?
Jag vet inte riktigt vilka vänner du syftar på men jag antar att livet rullar på för alla och tiden inte alltid finns. Ifrån min sida har det inte hänt mer än att jag har fått barn, jag antar att det förändrar relationer.

Hur känner du inför att Kelian skall börja på förskola?
Det känns väldigt jobbigt samtidigt som det kommer vara något som utvecklar honom, gör så att han får vänner och utlopp för sin energi. Samtidigt är det en separationsångest ifrån min sida, en oro om att inte alltid finns där, tankar om att han skall känna sig ensam. Det är mycket jag tänker på och jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om det.

Oroar du dig aldrig för andra människor när du publicerar bilder och skriver så öppet om ert liv?
Den enda jag skulle oroa mig för är i sådana fall  Kelian, både jag och Gustav kan ta hand om oss själva men han är så oskyldig. Ibland får jag dåligt samvete över bloggen och det jag har byggt upp samtidigt som jag alltid väljer varsamt vad jag delar med mig utav om Kelians liv, vilka bilder jag lägger ut etc.

Är du känd på Gotland, så att folk vill ta bilder på stan?
De flesta som läser min blogg kände nog mig innan eller kände till mig så det har aldrig hänt att någon kommer fram och vill ta bild. Jag skulle inte heller säga att jag är känd bara att människor kanske tycker om det jag gör. Är jag ute på krogen är det ofta folk som kommer fram för att kramas och säga att dom läser bloggen eller bara säger fina saker till mig vilket jag tycker är så himla kul. Det ger mig ett ansikte på vem som läser.

När det kommer till vardagen på stan så är det inte ofta någon kommer fram, jag har fått två tre stycken som säger att dom läser min blogg och det har gjort mig tårögd varenda gång ( är världens känslotramsmänniska haha) men annars är det mest folk som vänder sig om och tittar eller hajar till som att dom känner till mig. Men det vet man ju aldrig varför folk gör, kanske har mat i mungipan:)

PA020313

Likes

Comments