Header

Det här är en av gustavs alla skapelser, det är en fransk efterätt jag knappt kan stava till haha men den är så god och fräsch efter maten. Smördegen blandad med det syrliga och grädden. Alltså den får verkligen 10/10 :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag vaknade jag upp med en nervös känsla i magen, jag har varit vid läkaren imorse för cellprov. Förra året blev jag kallad till det på mvc där det visade sig att jag hade cellförändringar och fick vidare tid hos gyn. Hos gyn gjorde man fler prover och jag var gravid i vecka 17, kommer ihåg att jag mådde illa och kände mig svimfärdig genom hela besöket. Dels för att jag inte riktigt förstod innebörden av cellförändringar och dels för att jag mådde dåligt i början av graviditeten. Provet visade lätta förändringar som läker ut av sig själv och återbesök om ett år. Idag var det dags, jag vet inte varför jag blir så nervös, jag vill bara få det överstökat samtidigt som jag vill fly. Jag vet ju att jag inte skall stressa upp mig för saker jag inte kan förändra men det är klart man blir nervös, man tänker det värsta. Att gå till gyn borde egentligen vara en självklarhet, inget man skall känna oro över. Det är otroligt viktigt att hålla koll på sin kropp och gå på sina kallelser oavsett hur kallsvettig dom gör en.

Jag är så otroligt glad att jag har gått dit och fått reda på det här för om jag hade struntat i det hade det kunnat utvecklas till något ännu värre. Nu skall jag vänta och se vad detta prov visar och ta det som det kommer därifrån. Det jag egentligen ville få fram är hur viktigt det är att gå oavsett hur mycket det skrämmer en för det är din kropp det handlar om och oss själva är allt vi har.

Nu tänkte jag ge er lire tips utifrån mina egna erfarenheter hos gyn.

Klädsel- Jag har alltid lätta skor, sköna byxor och en lite längre tröja på mig om jag skall göra en sådan undersökning. Efter graviditeten och förlossningen har jag dock blivit mer bekväm med att visa mig.

Hur du känner- Jag brukar alltid säga om jag känner någon oro eller nervositet för då kan läkaren förklara vad som skall hända, varför man undersöker etc. Att få en bättre förståelse till vad man skall göra brukar oftast lugna nerverna litegrann.

Våga fråga- Det är din kropp, du har rätt att veta saker och ting. Våga fråga, känn dig inte dum för att du sitter där och vräser benen. Oftast vill man bara att det skall vara över så fort att man inte tar in vad som händer och går därifrån med massor utav frågor!

Slappna av- Bara andas, jag brukar alltid lägga händerna på magen och andas in och ut. Det är viktigt att slappna av annars tar besöket längre tid.

För dig- Jag brukar alltid tänka att det är för min skull jag gör det här. Det är ingen som tvingar mig hit utan det är för mitt bästa och för min kropp.

Efteråt brukar jag alltid ge mig själv en klapp på axeln och säga fan vad bra du är, du klarar ju vad som helst! Det är viktigt att peppa sig själv när man klarat något som tyngt en eller som man varit nervös över!

Stor kram. Nu skall vi mysa vidare hos Kelians mormor då min storebror är på besök ifrån Västerås!!

Likes

Comments

Såhär blev vårt bröd, så gott att äta frukost nu imorse. Vi skall frysa in och plocka upp på morgonen eller kvällen innan. Det är verkligen ekonomiskt smart att baka eget bröd, båda sorterna innehåller ingredienser man vanligtvis har hemma i skåpen.

Likes

Comments

Hej på er! I skrivande stund sitter jag i köket och väntar på att mina frukostbullar skall gräddas färdigt i ugnen! Hittade ett bra och snabbt recept som jag bakade ihop på några minuter. Gustav gör ett par andra så vi får två olika bröd till frukosten. Så skönt att slippa tänka på att handla bröd plus att jag så trött på utbudet i affären. Imorgon skall vi göra en egen müsli också att ha i yoghurten på morgonen!

Dagen har varit så bra, allt har flytit på med Kelian som jag tänkt mig och han sover redan för natten. Det går snabbt att ändra på rutiner bara man bestämmer sig och nu hoppas jag detta håller i sig för oss. Han och vi behöver verkligen komma i säng tidigare om nätterna.

Två mobilbilder ifrån baket, skall bli så gott med nybakat bröd imorgonbitti till kaffet. Vid 09 skall jag till läkaren men mer om det imorgon. Hoppas ni får en fin fortsatt kväll! Kram

​Slänger in en bild på bröden som jag tog lite snabbt när jag tog ut dom ur ugnen, jag bytte mjölet emot fullkornsmjöl för att då lite nyttigare och mer mättsam bulle. Egentligen skall dom rullas men jag gillar dom mer såhär, det skall se hembakat ut:) 

Likes

Comments

Gustav tog ut Kelian på en kvällsrunda med vagnen så jag tänkte ta mig tid och uppdatera er via datorn för en gångs skull och skriva lite om förlossningen. Det kommer inte bli någon lång förlossningsberättelse men det är ändå roligt att dela med sig utav- samt ha att gå tillbaka och läsa själv. Inte för att jag någonsin kommer glömma bort någon detalj utav den söndagen men ändå.

Som ni vet har jag haft mycket förvärkar, därför trodde jag att jag skulle föda för tidigt men dagen innan jag skulle in till förlossningen för att prata om att bli igångsatt så satte mina värkar igång. Jag var så tacksam för smärtan, jag har nog aldrig längtat så mycket efter att få känna smärta som just då. Jag ville verkligen inte bli igångsatt, det skrämde mig väldigt mycket. Och ju fler dagar som gick kändes det mer och mer som att det var så det skulle sluta. Men som sagt, med en dags marginal så slapp jag. Och det är jag så tacksam över.

Mina värkar började vid 04, först trodde jag att det var som vanligt, att det skulle avta så jag sa knappt något till gustav, han låg och sov bredvid mig medans jag andades på och försökte vila emellan. Tillslut förstod jag att det var regelbundet och började klocka dom. Ringde ner till förlossningen när jag hade en kvart mellan värkarna, för att försäkra mig om att jag inte skulle hamna i någon situation när jag behövde föda hemma. Hon rådde mig att ta alvedon, vila och lägga värme på, ringa tillbaka när det var fem minuter mellan värkarna. Sagt och gjort, när det var fem minuter mellan ringde vi ner, började packa lite smått och hon sa att jag kunde komma in när jag kände mig redo. Så vi tog det lite lugnt hemma och åkte in runt halv ett.

Väl därnere kände jag mig väldigt lugn, blev undersökt och fick reda på att jag var öppen 4 cm, så vi blev inskrivna och fick stanna kvar. Hade känts surt att behöva åka hem igen så det var en lättnad. Väl på förlossningen, andades jag mig bara igenom varenda värk tills dom två timmar senare kom in för att undersöka mig igen och konstaterade att jag var öppen 8 cm. Jag trodde inte att det var sant, tacksam för hur snabbt min kropp jobbat sig framåt.

Vattnet gick när jag var öppen 9 cm, det gick när hon undersökte mig, sprack hinnan och vattnet forsade ut, inte långt efter det började jag känna att jag ville krysta samt började känna på lite lustgas. Ville ju som ni vet inte ha någon bedövning alls men testade utifall att med jättelåg styrka. Den sista centimetern tog lite längre tid och det var svårt för mig att hålla emot krystvärkarna vilket gjorde att Kelian behövde syre, en läkare kom in och undersökte honom genom att sätta en elektrod på hans huvud, dom konstaterade snabbt att han mådde bra och vi kunde fortsätta. Själva krystvärkarna var sköna, man ville trycka på, andades lite lustgas emellan och tänkte bara att ” en värk närmare bebis, en krystvärk närmare vårt barn”.

Vi fick känna Kelians huvud och Gustav fick gå ner och se hans hår, det blev som en extra morot att trycka på. Det enda som egentligen gjorde ont under förlossningen var svedan när huvudet skall ut. Barnmorska sa bara : pressa ut svedan. – Så det var allt jag gjorde, krystade som aldrig förr, gurra säger att han inte förstår hur jag klarade av det, att det såg ut som det enda jag gjort i mitt liv var att föda barn. 19. 24 är han ute, kommer ihåg att jag tryckte på en sista gång och höll i så länge jag bara kunde och helt plötsligt var min mage så platt att jag nästan tappade andan och barnmorskan försökte fånga en hal liten fisk, sedan hade jag vårt barn uppe på bröstet och hela världen stod still. Gustav grät och jag bara stirrade på Kelian och försökte få luft. Min kropp kändes helt mör och jag kommer ihåg att jag skakade något fruktansvärt, nästan som jag hade frossa. Det måste varit alla spänningar som släppte när det äntligen var över.

Jag blev undersökt, kelian blev undersökt, moderkakan skulle ut. Jag kommer knappt ihåg vad som hände timmarna efter för jag bara stirrade på vår son, som började amma direkt. Han låg så fint och jag kunde knappt tro att det var sant. Vi fick fika, mackor och saft och umgås själva med honom inne i förlossningsalen innan vi blev flyttade till ett rum där vi bodde dom tre nätterna vi stannade kvar. Första natten låg vi bara och stirrade på honom, livets mirakel.

Såhär i efterhand kan jag knappt förstå att jag har fött barn, det bara känns så självklart att jag har gjort det, som att det inte var något alls. Men det är livets häftigaste grej. Jag är så glad att jag lyckades hålla fokus, mitt lugn, andas och gå in i mina egna tankar och styra min förlossning så som jag ville ha den. Jag kände mig aldrig stressad eller oroad utan jag bara andades i min egna takt. Barnmorskorna frågade mig om jag var ” ett sånt där yoga-freak”.

Jag är väldigt nöjd med min förlossning, nöjd med personalen och med Gustav. Allting gick så bra som det hade kunnat göra. Man måste lita på sig själv och sin egna styrka, man är både mer psykiskt och fysiskt stark än vad man ger sig själv cred för.

Den finaste dagen i livet var när han föddes, vår Kelian Edvin Söderberg Reijo.


Likes

Comments

Som jag skrivit innan har jag på eftermiddagsvilan tagit in Kelian till vår säng och låtit honom somna utan vaggning bredvid mig och nu idag har han under sina två vilor somnat i egen säng utan att jag vaggat honom. Jag ligger i vår säng bredvid och väntar tills han somnar och båda gångarna har det tagit kanske fem minuter. Skall testa att natta honom såhär ikväll också och se hur det går. Nu skall jag passa på att göra dagens yoga medan han sover! Kram

Så mysigt det ser ut när barn sover, igår fick vi sänka spjälsängen också för att Kelian börjar bli så rörlig. Bättre att vara på den säkra sidan. Frågan är bara hur man gör med spjälsängskydd? Ni med äldre barn hur länge använder man det? Nu skyddar det inte högst upp utan blir en liten glipa.. Måste ta reda på det. Nån som vet?

Likes

Comments

Idag är jag uppe med tuppen ( nästan!!) målet är att gå upp vid sex så att jag hinner träna och äta frukost innan Kelian vaknar för dagen. Vi vill gärna ha upp honom tidigare på morgonen än halv tio för att försöka bryta hans rutin att somna efter tolv på kvällarna. Vi får väl se hur det går. Just nu sitter jag i soffan och njuter av en kopp kaffe i lugn och ro. Det är ju en supergrej att ladda kaffebryggaren kvällen innan? Bara trycka på knappen, tvätta ansiktet och sedan rykande färskt kaffe voila!

Vi började nytt liv igår, en nystart. Bort med det gamla och in med ny positiv energi och push. Det är bra att vara två när man vill göra förändringar, starten är oftast den tyngsta och då har man någon att heja på och någon som hejar tillbaka. Jag känner att det spritter positiv energi i fingrarna på mig idag och den skall jag bygga vidare på!!

Vad gör ni? Förresten, kan ni inte tipsa mig och bra hårinpackningar? Jag är väldigt inne på det just nu!!

Kaffe i glas smakar bäst, vad tycker du?

Likes

Comments

Börjat dagen med ett yogapass och skall snart köra ett träningspass. Vaknade med extrem motivation idag och med lite ångest, därav yogan. Men det känns alltid så skönt efteråt. Jag har ett mål, att vakna lätt varje morgon, vad det betyder får ni tolka själva, för mig innebär det att vakna utan stress, nöjd med vardagen, lätt på foten. I perioder har jag ångest, det vet ni redan, just nu grundar det sig i mycket privata saker som jag inte orkar riva upp och dela med mig av. Vissa saker är inte för en blogg oavsett hur öppen en person är. Men för er som lever med ångest kan jag verkligen tipsa om yoga, det gör så mycket för andningen och kroppen. Det är som att gå in i sig själv och finna ett lugn.

Det var någon som frågade mig om tips angående ångest. Vad man skall göra och hur man hanterar det. Om jag visste det, hade jag berättat det så att ingen behövde leva med det men jag tror det är så individuellt att det inte går att ge tips. Ångest grundar sig i så mycket olika saker. Det som fungerar för mig är kanske det som ger en annan människa ångest. Det viktigaste är inte att göra något som trycker fort ångesten för stunden, det är att gå in på djupet och ta reda på, oavsett hur jobbigt det är, vad det grundar sig i och utgå därifrån. Det finns ingenting som försvinner för att man knäpper med sina fingrar, man kan inte blunda för att man mår dåligt. Det kräver förändring, sedan jag skrev om ångest sist har jag jobbar varenda dag för att komma framåt och jag har fortfarande ångest ibland. Det viktigaste är att fortsätta framåt, det är bättre än det var igår och blir det värre någon dag kom du bara lite djupare in på problemet.

Jag önskar verkligen att det inte fanns, att alla kunde andas fritt men det finns vissa, du och jag som inte kan det. Ibland skriker jag rätt ut och ibland vill jag gråta. För mig är det inre smärta som jag inte får ut, därav min träning. Att bara få boxas eller pusha sig själv tills man inte orkar mer eller tills man inte får luft, eller hjärtat slår som vid hjärtklappning. Det är att bli starkare psykiskt. Det kan vara läskigt att träna själv ibland men du dör inte, det är vad mamma alltid sagt, du kommer inte att dö. Man dör inte av ångest.

Nu blev det en långt inlägg om det, men jag vill bara att ni skall förstå att man kan kämpa i det tysta. Bara för att jag inte skriver om det varje dag betyder det inte att det är borta. Men ändå ser ni inte eller förstår att jag har ångest. Jag vill bara försöka förklara för er vilken hemsk sjukdom det är och ge er förståelse och ödmjukhet inför som som lider i er närvaro.

Mina tips är egentligen att sluta blunda för det, gå till djupet av din ångest och gör något åt det. Stort som litet. Okej? Kram till er alla!

Jag är precis som du, vi är likadana. Det går inte ibland, vi vill rymma ibland. Ifrågasätter oss själva vad som är fel på oss, alla andra mår ju så bra? En dag i taget och andas. Det blir bättre och vi har varandra!

Likes

Comments

Dagens outfit på mamma och hubba, gillar ni outfit-inlägg? Just nu är jag hemma hos min mamma på kaffe medan gurra promenerade vidare till sin mamma. Vi håller på att kolla framtida äventyr och planering inför denna vår. Så skönt att bara kasta sig på soffan här och bli lite serverad med kaffe och bara va. Vad gör ni idag? Vi skall promenera hem om någon timme och ikväll väntar fotbollsmatch med en kompis till gurra. Jag skall nog unna mig lite spa och träning inför kommande vecka!

Likes

Comments

Godmorgon, idag fick jag sovmorgon och det var så skönt att sova ut. Nu skall vi klä oss och promenera iväg en sväng för fika och mys!

Likes

Comments